Det finns kvinnor som ror båten och det finns andra som hellre väljer att sitta på toften och låta sig ros. En sådan kvinna var inte Astri. Hon var en handlingskraftig kvinna redan som ung och genom hela livet. Så mycket hade vi förstått utifrån de samtal vi haft med hennes närstående och andra som mött henne.

I arbetet med filmen om konstnärinnan Astri Bergman Taube (2015), så fanns det flera hundratals fotografier som vi hade att tillgå. Utmaningen var att välja de stillbilder som faktiskt berättade något om Astri som person.

I hennes sons Sven-Bertil Taubes familjealbum, fanns ett fotografi på Astri som ung där hon kraftfullt ror en eka. Kvalitén på fotografiet var inte det bästa, men man kan närmast känna kraften i hennes årtag. Instinktivt kände jag att detta måste vi ha med i filmen.

Men hur skulle vi skapa extra liv till denna stillbild? Jag kände att jag ville ha ljudet från knarrandet av årorna i årtullarna, årorna när de klyver vattenlinjen, och så motståndet i vattnet mot årbladen och ljudet när båten glider framåt mellan årtagen.

Detta ljud genererar en känsla och stämning för en tittare. Framför allt om man någon gång har rott eller suttit i en eka. Ljud skapar återklang i själen.

När jag väl valt ut denna stillbild, handlade det också om hur man skulle gå från den till den rörliga bilden i berättandet. Jag kom fram till att vi skulle gå från stillbilden med Astri i ekan, till en rörlig bild i slow motion på hur ett årblad träffar vattenytan. Jag såg också inom mig hur ljuset speglades i vattenytan.

Ganska snabbt gick det dock upp för mig att när man ska filma i slowmotion kan man inte ta ljud samtidigt med kameran. Det säger väl sig också självt egentligen, men det var inget jag hade tänkt på. Vi hade inte haft några scener i slowmotion i några av våra tidigare dokumentärfilmer.

Så hur skulle vi göra för att få denna bild i slowmotion och spela in ljudet från årtagen?

Vi hade en plasteka med gamla åror och en motorbåt på Rex mammas lantställe att tillgå. Hennes lantställe låg också i en skärgård, med mycket liknande natur där Astri tillbringat sina somrar som ung.

Vi bestämde att vi skulle filma först. För att få en bild på en åra, måste vi filma från motorbåten. Man kunde inte få ut kameran så långt utanför kanten på ekan för att få en bra vinkel utan att själv trilla i vattnet med kameran. Vi skulle också filma på den sidan om ekan där solen föll in.

Vi lade Bustern jämsides, men lite snett framför ekan. Rex skulle ro ekan och jag filma från Bustern. Bustern var säker att sitta i, men jag var ändå tvungen att hålla vår CanonC300 en bit ut över relingen, för att få en bra bild på åran som gick ner i vattnet. Jag var lite skakig inombords vid tanken om att jag höll 140 000 kr i mina händer, men så fokuserade jag på uppgiften.

Rex började ro, men vi insåg genast att han måste fuska och ro lite långsammare för att jag skulle få årbladet tillräckligt lång stund i bild. Rodde han i normal takt, så for åran bara hastigt förbi. Det var heller inte lätt att få en bra vinkel vid inspelningen, så att ljuset exakt föll in på åran och när årbladet träffade vattenytan. Jag ville också att det skulle glittra i vattnet som strilade ner från årbladet vid varje årtag.

Så höll vi på den ena tagningen efter den andra. Det var ingen lätt match att få tajming på filmningen och rodd. Tålamodet började tryta rejält hos Rex när han fick ro fram och tillbaka med ekan. – Nu får du ge dig! Det blir inte bättre. – Ro en gång till. Jag måste få årbladet i bild en lite längre tid. Annars är det ingen idé! Att regissera min man i ”hur att ro” var bara det en utmaning. Den sjunde tagningen kände jag äntligen, att nu fick jag till det. Då hade Rex också rott fram och tillbaka åtta gånger.

Så var det dags att ta upp ljudet från årorna. Vi lade Bustern för ankar och satte oss i ekan båda två. Eftersom ljud fortplantar sig bra över vatten, fick vi vänta på att andra båtar inte var i närheten. Jag rodde och Rex skulle ta ljudet.

Han riggade katten på ett spö, och höll ut den på ett avstånd så vi fick bra ljud från årtagen. Så slutade äntligen störljuden från någon motorbåt och Rex satte igång kameran för inspelning av årtagen. Nästan i samma sekund hörde vi hur en man drar igång en slipmaskin uppe på sin varenda. I huvudet tänkte vi båda, ”fan i helvete”. – Ja, nu får vi lägga av, säger Rex. Han kommer att hålla på ett tag. – Nej, jag ror in till honom.

Jag beordrade Rex att hoppa upp i Bustern och så började jag ro in till huset där mannen gått igång med sin ”slipexcess”. Jag lade till ekan vid hans brygga och gick upp mot huset och verandan. Den medelålders mannen hade hörselskydd på och jag måste gestikulera för att han ska få syn på mig. – Hej, ursäkta! Mannen tog av sig hörselskydden. – Hej! – Det är så att vi håller på med en filminspelning. Det är en dokumentär för SVT. Skulle du möjligtvis kunna vänta bara en halvtimme med att slipa?

Jag kände hur allt stannade upp för någon sekund. Mannen stod liksom övervägde inom sig om ”en kvinna ska komma här och bestämma över hans slipande”.

– Visst, det går bra. Vad där det för dokumentär? – Det är en film om konstnärinnan Astri Bergman Taube och vi ska bara ta ljudet från åror. – Då tar jag en kaffe under tiden. Lycka till! Jag gjorde en gest av tacksamhet. – Stort tack!

Så gjorde jag loss ekan från bryggan och började ro ut mot Rex i Bustern.  – Vi har en halvtimme på oss!
– Michaela Hennig

ATT TA MED:

• Du måste vara en fena på diplomati och övertalningsförmåga. Är du inte bra på det, lägg ner tanken om att bli filmare.

• Du vill inte tänka på din timpenning, när det tar cirka två timmar för inspelning av fem sekunder bild och ljud.

INSPELNINGSTEKNISKT:

• Det går inte samtidigt att ta ljud när man spelar in i slowmotion.

• Ska du spela in något i slowmotion så måste du göra flera tekniska rep, annars får du inte den bild du vill ha.

• På de flesta kameror kan du inte heller spela in i slowmotion med autofokus. Du måste använda manuellt läge. Det är en extra utmaning om du ska spela in en person eller sak i rörelse.

GESTALTNINGSMÄSSIGT:

• En väl utvald stillbild kan berätta mer än en rörlig bild.

• Var uppfinningsrik när du ”skapar liv och sinnlighet” till en stillbild.

• Det är av vikt att berätta med ljud, även om det endast fyller några sekunder i din film.

• En stillbild bidrar omgående till en förflyttning i tid och rum för betraktaren.

• En stillbild öppnar också upp för betraktarens fantasi, skapar en inre ”känslomässig resonans”.

Vill du se dokumentärfilmen “Håll fast solen… om konstnärinnan Astri Bergman Taube och hennes livslånga äktenskap med nationalskalden Evert Taube klicka på DENNA LÄNK!