På en millisekund bestämmer jag mig, detta är en bild vi måste ha med i filmen. Jag vevar ner sidorutan på Subarun och klättrar ut med vår CanonC300 i famnen. Sätter mig på kanten till bildörren och tar spjärn med min vänstra axel mot karmen och med mina ben inne på framsätet. Halva kroppen är innanför och halva kroppen utanför. Så stabiliserar jag kameran med mina händer, mot bröst och höger axel. Samtidigt noterar jag att Rex nog kör cirka 30-40 km i timmen, det är inte snabbt, men tillräckligt för att jag ska skada mig om jag faller ut på vägen.

Han protesterar inte mot mitt tilltag, vet att det inte är någon idé. Är också medveten om att jag är på väg att fånga en bra scen. Jonnas bil som har havererat på en rallysträcka och nu bogseras med rep framför oss på vägen. Ett nederlag efter en stor satsning inför detta rally. Det är tufft för Jonna och vi känner med henne, men som filmare vill gärna fånga motgångar för vår huvudkaraktär.

En person som får kämpa för att ta sig vidare i en situation, är alltid mer intressant att skildra. Som tittare följer vi karaktärens kamp och inre liv och kan relatera till detta.  Man kan uttrycka det som karaktärens kamp, upplevelser och känslor, skapar en känslomässig resonans hos oss tittare.

Som filmare vill jag också alltid växla mellan att skildra negativa och positiva händelser, motsatta stämningar och känslor. Detta bidrar till att skapa dynamik i din film.

Så riktar jag objektivet och tittar i displayen, inväntar tills jag får bästa vinkel på rallybilen som Jonna sitter i och som bogseras. Tar ett djupt andetag och håller andan inne för att kameran ska vara så stabil som möjligt i min famn. Under hela tagningen väger jag faran mot att fånga bilden jag vill ha och möjligheten att tappa balansen och falla ur bilen.

Rex håller en exakt fart.  Minsta hack i körningen kan vara fatal, men jag litar på honom till hundra procent. Framförallt vet jag att han är en mycket bra chaufför.

I baksätet på vår blå Subaru sitter vår son Felix, sex år och jag känner hans oro för sin mamma. – Mamma, sluta filma! Du kan ramla ut. Sluta filma! Polisen kan se dig! Sen hör jag Rex säga: – Mamma är strax klar. Det är ingen fara.

I denna stund, fullt fokuserad på att få en bästa bild, känner att jag är iskall, mamman existerar knappt. Jag känner mig upphetsad och euforiskt levande.

Efter ett par minuters filmande känner jag att jag har fångat den bild jag vill ha. Jag kryper tillbaka in i bilen och in i säkerheten. Glad och tillfredsställd över ”mission completed”!

– Michaela Hennig

ATT TA MED:

• Var bara tillsammans med en person som förstår din besatthet och när du håller på att få en bra bild.

• Mamman och filmaren existerar inte samtidigt.

• För att bli riktigt stadig på handen och kroppen när du ska göra en svår tagning, är det bra att andas in och hålla andan inne. Precis som vid prickskytte.

• Du måste själv väga faran mot att få den bild du vill ha. Det kan ingen annan göra åt dig.

• Om du utsätter dig för fara på en inspelning, samarbeta med en person du litar på till 100%.

• Obs! Jag uppmuntrar dig inte att utsätta dig för fara som fotograf och filma hängandes ut från sidorutan på en bil. Väljer du ändå dock att göra detta, vara säker på att du har stor kroppskontroll!

Vill du se hela dokumentärfilmen “Jonna – en film om riktiga rallybrudar” klicka på DENNA LÄNK!