Konstnärinnan Astri Bergman Taube har skapat en mängd bronsskulpturer. De finns i parker, trädgårdar och på kyrkogårdar runt om i Sverige. När vi nu gjorde en film om hennes liv och konstnärskap, så måste vi givetvis lyfta fram flera av dem. (Se produktionen Håll fast solen… för SVT K-special.)

I Göteborg på Liseberg står skulpturgruppen Lisebergsclownerna, fyra clowner som välkomnar besökarna (som Charlie Rivel stått modell för) och som har olika poser. I Vitabergsparken står skulpturen Elsa Borg, Vitabergens ängel, gestaltad som en madonna och som håller sina beskyddande händer över två barn. I Rottneros skulpturpark finns ett av konstnärinnans porträtt av författarinnan Selma Lagerlöf.

Men hur skulle vi återge skulpturerna på bästa sätt? Att använda stillbilder var det inte tal om. Det skulle bli för statiskt och intetsägande. För dött. Vi ville också att tittaren skulle få ”komma nära” Astris skulpturer och ”uppleva deras uttryck och liv”. En skulptur är ju också tredimensionell och inte tvådimensionell som film. Så detta var en utmaning.

Nu stod vi i parken till Ulleråkers sjukhus, som tidigare var ett mentalsjukhus, och framför skulpturen Gosse med fiskar, också kallad Solglimt. Ett verk som föreställer en liten pojke som håller en fisk i vardera hand. Ur fiskarna sprutar det vatten. Astris och Everts äldste son Per-Evert har stått modell för denna skulptur.

Nu befann sig Gosse med fiskar helt i skugga och det sprutade heller inget vatten ur fiskarna. Detta hade varit idealiskt för att ”skapa liv” i skulpturen. Utan minsta rörelse i bilden när vi skulle återge skulpturen, så skulle den filmiskt upplevas tämligen ointressant. Det spelade ingen roll om det var en vacker skulptur eller ej.

Men där och då föll plötsligt solen in mellan träden och träffade skulpturen. Ett vackert ljusspel bildades av löven som rörde sig i vinden och med detsamma skapades det liv när vi filmade Gosse med fiskar.

På olika sätt arbetade vi sedan för att ”skapa liv” i Astris skulpturer som vi gestaltade i filmen. Lisebergsclownerna skildrade vi genom tiltar och panoreringar, så att det blev som ett slags rörelsespel, skulpturen Elsa Borg i Vitabergsparken återgav vi i helfigur, och kompletterade med en enkel panorering över de två barnen som Elsa Borg håller sina beskyddande händer över, några porträtt skildrade vi med åkningar. Men det finns inget som slår ett ljusspel eller att det kommer in en fjäril i bild eller att det sker något annat oväntat.

Det är ljuset och ögonblicket som är avgörande för en lyckad tagning.

ATT TA MED:

• Se till att hålla dig väl med vädergudarna!

• Du behöver vara påhittig när du ska skildra skulpturer eller enkla statiska föremål.

• Analysera varje enskild skulptur för att se hur du på bästa sätt ska återge den i din film.

• Använd panorering (rörelser i sidled med kameran, dock här utan ett objekt i rörelse), tiltar (rörelser upp och ner) och åkningar (förflyttningar av kameran i sid eller djupled), när du vill ”skapa liv” i en skulptur.

• Varje skulptur är ”ett slags själsligt avtryck” av en levd person. Det är därför vi kan stanna upp och förundras av ett porträtt. Därför bör varje skulptur skildras med respekt.

• När du återger ett konstverk i din film, så bör du också ha i åtanke att du gör det med respekt för upphovsmannen.

• Kontakta KLYS (Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd) för att ta reda på vad som gäller när du ska skildra ett offentligt verk i din film.

• Gör du en produktion för SVT betalar de ut upphovspengar till BUS (Bildupphovsrätt).

Ska du själv publicera din film på en digital plattform, så behöver du ta reda på exakt vad som gäller.

PS Har du som filmare med ditt barn på inspelningar, se till att det involveras och får enkla uppgifter. Vår son Felix började ta ”bakombilder” redan som 6-åring. Många har blivit riktigt bra.