Jag rätade på ryggen. Masserade mig i ryggslutet och nacken. I över en timme hade jag stått böjd över min DSL-kamera och fotat av bilder. Det var ett cirka hundratal fotografier som jag på förhand valt ut som eventuellt kunde vara intressanta för vår dokumentärfilm om konstnärinnan Astri Bergman Taube (Håll fast solen… år 2015 för K-special SVT). På en timme hade jag lyckats fota av ett tiotal fotografier i Taubearkivet. Det var ingen idé att ens börja fundera på hur lång tid arbetet skulle ta.

Att arbetet var tidskrävande berodde på flera ting. Jag behövde ha stenkoll på att fotografierna jag valt ut inte hamnade i fel mapp på Taubearkivet när jag fotat av dem. Dem jag hade valt ut hade jag också gett en titel och listat vid mitt första besök på arkivet. Detta var nödvändigt så att vi när vi senare skulle redigera filmen, visste vad för stillbild vi hade i åtanke. Exempel på det var: ”Astri ror”, ”Astri och Melén”, ”Konstakademin”, ”Astri och Evert i San Remo”, ”Astri skulpterar Evert”, ”Astri i köket”, etc.

Bara detta hade varit ett omständligt och tidskrävande arbete, men som sedan skulle visa sig vara ovärderligt. Nu hade jag en lista med mig där varje enskilt foto var namngivet och så stod det också i vilken mapp och undermapp de hörde till. Sedan när jag fotat av ett specifikt fotografi, var det bara att bocka av det på listan.

När jag väl hade skapat en bra arbetslogistik, så skulle jobbet också utföras. Jag hade med mig två lampor riggade på stativ. För varje enskilt foto behövde ljussättas. Lamporna hade jag riggats så att ljuset föll in från sidorna på fotona. Här hade jag laborerat en del. Jag måste rigga ljuset på så sätt att det inte blev blänk i fotografierna som jag skulle fota av.

Fotografierna var svartvita. Jag tror detta bidrog till att det gick så bra att ljussätta dem. Dock var många av fotografierna böjda och skiftade både i kvalité och storlek.

För att få dem att ligga helt platt när jag fotade av dem, använde jag två linjaler som jag kunde lägga extra små tyngder på i ändarna om det behövdes. Det var den kreativa lösning jag kommit på. Om jag inte fick fotografiet att ligga hel plant, kunde det komma blänk i det och framför allt kunde jag inte få det helt skarpt.

Det finns säkert andra sätt att få fotografier att ligga plant. Dock fungerar det ej bra att använda ramglas, det prövade jag initialt. Eventuellt kan reflexfritt glas fungera, men jag tror ändå man förlorar viss känsla av originalet då.

Vad som framför allt sedan var avgörande för att jag skulle få skarpa bilder, var att kameran var fastsatt på stativet på ett sådant sätt att den var riktad ner mot golvet och mot fotografiet. Kameralinsen måste vara helt i våg och på samma avstånd från fotografiet hela vägen. Var kameralinsen bara det minsta vinklad, blev mitt foto skarpt i ena sidan och oskarp i den andra.

Jag ville beskära bilderna så bra jag bara kunde och ligga originalet så nära som möjligt. Detta var också en utmaning. Jag valde därför ut att fota av de stillbilder som var så närliggande i storlek som möjligt. Det fanns de som var cirka 5 x 5 cm, 8 x 8 cm, 8 x 12,5 cm, 6 x 9 cm, så många olika storleksformat. Så var det fotografier som var betydligt större, och här fanns det också många skilda format.

Eftersom jag hade ett fast macroobjektiv, kunde jag inte zooma in och ut på bilderna. Det gjorde att jag behövde kunna höja och sänka lådan som jag hade lagt fotona på, vilket jag löste med några tjockare böcker. Ibland, om fotografiet var mycket stort fick jag lägga det direkt på golvet. Alltför att undvika att jag behövde höja och sänka stativet som kameran var fäst på. Det var meckigare att få kameralinsen helt i våg mot fotografierna på nytt om jag istället hade valt att höja och sänka stativet.

Vissa foton var jag tvungen att beskära på ett annat sätt än de var i ursprungsformatet. Då beskar jag dem så att jag fick en ny och så bra komposition som möjligt. En vid bild kunde omvandlas till en tätare helbild, en helbild kunde förvandlas till en halvbild, och en bröstbild till en närbild, etc. Detta kunde jag tillåta mig när det handlade om äldre stillbilder som inte var upphovsrättsskyddade. Konstnären inom mig ville dock vara trogen fotografen som en gång hade tagit bilden.

Så höll jag på. För varje stillbild som jag fotograferade av, kände jag att jag kom lite närmre Astri och hennes liv. Jag såg en flicka som tidigt började teckna, en ung kvinna som hade konstnärlig begåvning och blev uppmuntrad av sin far hovkonstgjutaren Herman Bergman och mor Melén Bergman att gå på konstskola och skulptera. Som for både till Köpenhamn och Paris för att bättre lära hantverket. Precis på samma sätt som hennes far hade gjort i sin tid.

Hon var nära vän med Thora Dardel och mötte dåtidens stora konstnärer såsom Carl Eldh och Carl Milles. De var vänner till fadern. Så för Astri som var det inget konstigt med tanken att ägna sitt liv åt konsten. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fanns det också många skickliga skulptriser i Sverige, såsom Alice Nordin, Anna Petrus och Ruth Milles, m fl. Så hon hade gott om förebilder.

I Paris mötte hon Evert Taube. Det var inte kärlek vid första ögonkastet, för han var åtta år äldre och Astri tyckte att han var förfärligt gammal, enligt hennes egna ord. Astri ville satsa på sin konst och skulpterade flitigt. Så det dröjde flera år och en idog uppvaktning från Evert innan de blev ett par.

Fotona i Taubearkivet vittnar om att hon var en färgstark kvinna som visste vad hon ville. Hennes ögon blickade emot mig på det ena fotografiet efter det andra. Jag hoppades att hon skulle godkänna mig som filmare, som nu hade tagit sig an uppgiften att skildra hennes liv.
– Michaela Hennig

ATT TA MED:

• Välj att fotografera av stillbilder framför att scanna dem.

• Använd ett macroobektiv så att du kan fota av stillbilderna på nära håll.

• Var i ett rum där du kan dra ner persienner och där inte dagsljus faller in.

• Använd enklare lampor för ljussättning av stillbilderna. De ska dock kunna justeras i färgtemperatur och styrka.

• Skapa en logistik kring hur du hanterar en stor mängd stillbilder.

• Du bör alltid vara så troget essensen i en originalbild om du tvingas att beskära den på ett nytt sätt.

• Givetvis kan du också beskära en bild i ditt redigeringsprogram, men du vill helst på förhand bestämma formatet på den bild du ska använda. På så sätt blir resultatet bäst.

OCH:

• Se till att du har en stark kropp så att du kan stå i statiska positioner under en längre tid.

• Du behöver ha stor uthållighet mentalt och inte tappa din närvaro och skarpa blick.

Vill du se dokumentärfilmen “Håll fast solen… om konstnärinnan Astri Bergman Taube och hennes livslånga äktenskap med nationalskalden Evert Taube klicka på DENNA LÄNK!